Dyk ner under ytan

Häpnadsväckande bytesjakt, fantastiska förvandlingskonster och giftiga
stiletter – allt finns med i vår första volym om arter som lever i
havet. De två djurgrupperna stjärnmaskar och slemmaskar är inte särskilt
nära besläktade men de innehåller båda maskformiga djur som lever i
havet. 

Snäckskal som hus

Stjärnmaskar Sipuncula lever på havets botten, där de gärna
gräver ner sig eller bosätter sig i gamla snäckskal. Kroppen är ofta
jordnötsformig med en lång indragbar snabel. Längst ut på snabeln sitter
en liten tentakelkrans som påminner om en stjärna, därav namnet. Med
tentaklerna fångar stjärnmasken föda direkt ur vattnet eller från
bottenmaterialet.

T.v. dubbelstrumpa Golfingia vulgaris. T.h. Snäckstjärnmask Phascolion
strombi. Bild: Helena Samuelsson.

Världens längsta djur

Slemmaskar, eller nemertiner som de också kan kallas, har en extrem förmåga
att sträcka ut och dra ihop sig. Faktum är att världens längsta djur, långsnöre
Lineus longissimus, finns utanför den svenska västkusten och är
en slemmask som helt utsträckt kan bli närmare 50 meter lång.

T.h. Långsnöre. Lineus longissimus. Världens
längsta djur. Bild: Helena Samuelsson.

Giftiga djur

Slemmaskar Nemertea har kanske inte det mest tilltalande namnet
man kan tänka sig, men det har sin förklaring. På kroppsytan finns ett
illasmakande och giftigt slem, som gör att de inte behöver gömma
sig för rovdjur utan kan ligga utsträckta fullt synliga på havsbottnen.
Giftet är inte direkt farligt för människan, men det kan bedöva huden
och ge stickningar och svullna fingrar. Karaktäristiskt för slemmaskar är
snabeln som ligger i en egen hålighet i kroppen, och som kastas ut för att
fånga in och hålla fast föda. Många slemmaskar är aktiva jägare som
tar levande byten som mindre kräftdjur och snäckor, och snabeln kan vara försedd
med stiletter som punkterar bytet, eller klibbiga strukturer som håller
fast det.

T.v. uppkryp. Foto: Fredrik Pleijel. T.h. Malin Strand – en av bokens författare
– med långsnöre Lineus longissimus. Foto: Tomas Carlberg.

Hitta havets maskar

Stjärnmaskar och slemmaskar samlas lättast in med hjälp av
bottenskrapa från en stor båt, men åtminstone flera arter slemmaskar kan
även hittas vid från stranden om man har lite tålamod. Lättaste sättet
att hitta dem är med hjälp av ett så kallat uppkryp. Man tar upp lite
alger, lera eller skalrester från havsbottnen, fyller på med havsvatten så
att det täcker och ställer undan en stund. Maskarna kryper uppåt när
syrenivån sjunker i det stillastående vattnet, vilket kan ta upp till ett
dygn eller mer. Flera slemmaskar går att artbestämma utifrån färg, form
och antal ögon. Stjärnmaskar är svårare att hitta. En av våra
vanligaste arter, snäckstjärnmask Phascolion strombi, kan man
leta efter i tomma skal av vissa snäckor.